Lecitin är ett mycket viktigt ämne för processer i hjärn- och nervverksamhet och för vår ämnesomsättning. Människor som ligger i riskzonen för åderförkalkning rekommenderas ofta att äta Lecitin. Det kan sänka förhöjda kolesterolvärden och minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Populärt sägs det att ju högre halt av Lecitin man har kroppen, desto bättre organfunktion. Nyfödda har t ex en mycket hög halt av Lecithin, som sedan sjunker med åren.
Lecitin är en viktig beståndsdel i cellmembranen, mitokondrierna, bindväven, benvävnad och nervvävnaden. Det finns i hög koncentration i nervvävnaden och utgör 30 % av hjärnans torrvikt.
Hos friska människor består mer än 70 % av leverns fettväv av lecitin. Höga koncentrationer finns också i hjärtat, benmärgen, njurarna och könskörtlarna.
Vid arterioskleros den karaktäristiska stigningen av serumkolesterolet alltid åtföljt av en motsvarande minskning av lecitin koncentrationen. Lecitin bryter ner fettmolekylerna till små partiklar, som lätt förblir i upplöst form och obehindrat kan passera genom blodkärlens väggar ut till cellerna där de förbränns.
Kolesterol har normalt en smältpunkt på 149° C, men när det förenar sig med lecitin och omättade fettsyror, sjunker den till 0° C och håller sig således flytande vid kroppstemperatur.
Den holländska forskaren van Buchen har genom omfattande undersökningar visat, att hos människor, där lecitin utgör mer än 36 % av blodets totala fettinnehåll, kan man inte påvisa någon arterioskleros. Hos människor som lider av sjukdomen, är blodkoncentrationen reducerad till 34 % eller mindre.
Van Buchens slutsatser stämmer överens med resultaten av amerikanska försök, där det – när intaget av lecitin var tillräckligt – visade sig vara omöjligt att framkalla åderförkalkning hos försöksdjuren, oavsett hur stora mängder kolesterol de blev fodrade med. Arterioskleros kunde däremot lätt framkallas när lecitinintaget reducerades.
Lecitin finns i en lång rad näringsämnen och kan, som tidigare nämnts, också syntetiseras i levern, när de nödvändiga näringsämnena är närvarande. Lecitin kan inte upptas direkt i blodbanan, men bryts ner under matsmältningsprocessen till fettsyror, glycerol och kolinfosfat.
I levern återbildas lecitinet och ingår därefter i förening med kolesterolet. Kolesterolet återbildas emellertid inte i sin ursprungliga form, eftersom fettsyrorna som ingår i lecitinmolekylen kan vara mättade, mono-omättade eller dubbel-omättade, beroende på deras inbördes förhållande i kosten. Det är därför viktigt att ta de omättade fettsyrorna tillsammans med lecitinet för att försäkra sig om att det återbildas i en biologiskt aktiv form.
Oxidation av omättade fettsyror
Omättade fettsyror är högaktiva, vilket innebär att de mycket lätt ingår i kemiska föreningar med andra ämnen, däribland syre. När de omättade fettsyrorna oxideras, mister de sina värdefulla biologiska egenskaper, eftersom de mättas under oxidationsprocessen.
Samtidigt bildas mycket farliga poroxider och fria radikaler, som är cancerframkallande. Omättade fettsyror oxideras vid uppvärmning, och växtoljor bör därför aldrig användas för kokning eller stekning.
Det är mycket säkrare att använda smör i måttliga mängder. Den utbredda användningen av kokoljor i chips o dyl. är särskilt farlig för hälsan.
Oxidation av de omättade fettsyrorna i organismen är mycket enkelt att undvika genom att kombinera intaget av lecitin och växtoljor med naturliga antioxidant som E- och C-vitamin och selen (se dessa).
Naturliga källor
De omättade fettsyrorna och lecitin finns i säd, nötter, frö, oliver, avocado och fisk. I rikligast mängd finns de i växt- och fiskoljor. Växtoljorna bör vara kallpressade.
Källa:
alternativmedicin.se